Du som sett på gamla svenska svartvita filmer eller serier som härrör det förgångna, har kanske lagt märke till att man förr i tiden i hembygdsföreningarna hade fikapaus och syföreningsmöten i socknarna. Du kanske trodde att dessa hade gått och dragit något gammalt över sig men så är inte fallet till 100 %. Fortfarande kan man skymta gamla tiders syföreningar med prästen i bakgrunden som spelar musik och lyssnar med ett halvt öra på tanternas tjatter i bakgrunden. Sockerkakorna doftade innerligt och blev syföreningarnas höjdpunkt.

Det var på syföreningarna som skvallret började. Det var här som prästen fick

reda på byns alla syndare och vem som hade begått äktenskapsbrott. Och det var också här som de gamla handarbetena såg dagens ljus och som senare skulle bli arvegods i så många folkhem. Med den historia som dessa arbeten har kring sig är det därför synd att många bara ligger och samlar damm på vindarna. För vem vill sätta upp gammelmormors broderade tavla med tomtar och troll i det idag annars så modernistiska hemmet?

Historia och framtid

Syföreningen – den trivsamma tillvaron där man drack kaffe och pratade om ditten och datten hör numera till det förflutna. Eller gör det? Syföreningarna började sin resa i 1800-talets Småland. Ledmotivet för starten var ”för en vackrare värld”. Syföreningarna var till för alla traktens kvinnor som samlades månad för månad för att ta ansvar för Sveriges byar och socknar. Och gick du inte med och var kvinna så var det lätt att du blev utesluten ur sällskapet. För det som anordnade symötena var Svenska Kyrkan och trotsade man den var man en syndare av rang.

handarbetena var till en viss del en förtäckt sysselsättning för att se om kvinnorna var goda husmödrar och om de var trogna sin kyrka. Då det ännu inte fanns psykologer så blev syföreningarna dåtidens terapisession där man alade om problem, om hemmen, om barnen och om kyrkans ansvar för befolkningen.

Idag finns det fortfarande ett visst antal syföreningar kvar, framför allt i Småland där det hela började för över 160 år sedan. I andra byar har en epok gått ur tiden och det sista mötet gick i graven. Syföreningen har ersatts av cafékulturen, av KBT och av den nya tidens coacher som gör allt för att vi ska se andligt på tillvaron.

Men på vissa undanskymda platser har syföreningarna blossat upp igen, även för den yngre generationen. På ett flertal pastorat runt om i landet har syjuntorna dammats av och äldre och yngre umgås sida vid sida för att inspirera varandras hantverkslust.

Faktum är att sedan millennieskiftet har syjuntorna fått nya deltagare, framför allt av de yngre kvinnorna i större städer. Vem hade kunnat tro att mormors lilla hjärta skulle gå samma väg?