Den textila tekniken stickning innebär att man lägger upp ett antal maskor av garn på två eller fler stickor, en slags pinnar som oftast är gjorda av trä eller metall. Det antal maskor som läggs upp motsvarar mönstret eller bredden för den del av det sedan färdigställda plagget eller produkten. Man kan både sticka delar för att sedan sätta ihop dem efteråt, eller göra ett helt stycke vilket är vanligt om man exempelvis stickar en halsduk.
Tekniken
När man stickar sammanfogar man alltså en rad maskor som man stickar rad för rad. När den ena raden är klar går man tillbaka samma väg och stickar en ny rad. Variationen i stickningen har att göra hur man lägger maskorna och det finns en rad olika mönster man kan göra. Rät-och avigsida är det vanligaste, vilket brukar räknas som fram-och baksida på plagget. Dock finns det så många olika sätt att sticka och det finns inga regler för hur man vill ha sin design.
Rät-o
ch avigsida har betydelse utifrån det sätt som garnet löper in genom öglan, dvs framifrån eller bakifrån.
Olika metoder
Man kan tillämpa många olika metoder för att få till texturer eller former på plaggen. I Sverige är kontinental stickning det vanligaste men det går även att utföra engelsk stickning samt rundstickning och irländsk stugstickning. De olika teknikerna är också många. Bland annat kan man använda sig av dubbelstickning där man gör fram-och baksida samtidigt. Det finns även den gamla tvåändsstickningen som håller på att dö ut samt skuggstickning som gör att man bara ser tekniken och textruen i en viss vinkel.
Olika texturer
För att få till olika texturer i plagget eller på ytan kan man använda sig av korgstickning, kabelstickning, mosstickning m.fl. Idag finns också speciella stickmaskiner som kan få fram de mest häftiga mönster.